Skrackupplevelse

Igar upplevde jag skrack, pa riktigt. Jag lag i min sang, med musik, bok och choklad och hade det hur bra som helst. Trots musiken hor jag nagot som prasslar till. Satter mig panikartat upp i sangen, kollar mig omkring, och konstaterar att det kanske bara var nagot som trillat fran min kladhog ner pa en plastpase. Jag intalar mig sjalv att det ar det enda som kan ha hant. Lagger mig ner igen och fortsatter med min bok. En stund senare, efter att ha slackt lamporna och laser boken med hjalp av ljus fran telefonen (allt for att slippa ga upp nar jag val haller pa att somna) hor jag prasslandet igen. Satter mig panikartat upp, lyser hysteriskt med mobilen i hela rummet och forsoker fa av mig horlurarna samtidigt. Jo, nagonting prasslar. Hjartat stannar. "Snalla lat det inte vara en mus, lat det inte vara en mus" tanker jag, samtidigt som jag slanger runt med mobilens daliga lyse och i hopp om att se (inte se) nagot. Jag sitter som stenfrusen i sangen och jag vagar absolut inte rora mig. Moss ar det absolut varsta jag vet! Absolut varsta! Sa dar sitter jag, paralyserad och illamaende och vill bara skrika men jag kan inte. Sa jag famlar fram Louise i kontaktboken och ringer henne och nastan i tarar fragar jag om hon ar vaken. "Jaa?" "Nagonting ror sig och jag kan inte rora mig och du maste komma hit och radda mig!" "Okej Emma, oppna dorren sa kommer jag!" "Jag kan inte, jag vagar inte lamna sangen!!!! KOM HIT!" "Men du maste oppna dorren!" Som tur var, hade jag glomt nyckeln i dorren igen (alltid) och hon kunde komma in, tanda ljuset och fa mig att kanna mig lite tryggare. Louise stod i dorren och spejade, kollade under sangen och sen horde hon ocksa hur det prasslade "Alex, come here! She thinks there's a mouse in her room!". Alex kom, lite modigare an oss andra, spejade runt och kollade i alla plastpasar som lag over hela rummet. "It's just a bug" sa han till slut. En cirka tre centimeter stor javla skalbagge. Som skramde livet ur mig. Men tack och lov, for hade det varit en mus hade jag aldrig kunnat sova i mitt rum igen, det ar sakert.. Louise och Alex bara skrattade at mig, nar jag satt ihopkrupen i sangen och sag alldeles forstord ut.