Torsdag och vi hade egentligen planerat en eftermiddag tillsammans, men av olika anledningar fick Louise jobba andra tider. Det gjorde att vi fick korta ner var lediga tid tillsammans och gjorde det basta mojliga. Vi spelade biljard, och kakade lunch tillsammans.
Efter en eftermiddag med brist pa underhallning, borjade jag mitt arbetspass. Det var sa tyst och stilla att jag trodde hela stan hade fallit i djup somn. Sa var inte fallet, for bara en halvtimme senare strommade det till folk. Folk som skulle dricka, folk som skulle ata, folk som skulle spela massvis, folk som tyckte det var jatteroligt att skoja med vegetarianen, folk som tyckte att jag skulle ata en T-bone annars skulle de ga till nasta pub. Med chefen i baren, stirrandes pa mig, sa jag forsiktigt att det kommer faktiskt inte handa. Tjat och gnat, jag slapp undan. Louise puttade mig ur baren, stallde sig dar och sa "Ja, jag kan ata en T-bone, vem bjuder?" Tack Lollo, det kallar jag att stalla upp.
Jag ar van vid att det blir diskussion nar det kommer pa tal att jag ar vegetarian. Vissa respekterar det och end of story. Vissa kan inte slappa det, och ibland blir det lite val tjatigt. Nar jag far hora att jag ater djurens mat for tusende gangen sa suckar jag bara. Tror de verkligen att de var forst med den? Och jag ater bara morotter och selleri! Jajamen gott folk! Morotter och selleri, det ar det basta jag vet!
Nu borjar dagen rulla mot sitt slut, och det ar jag glad for. Jag ar ganska trott faktiskt. Imorgon ar det fredag och jag alskar fredagar. Dessutom jobbar jag bara nagra timmar pa dagen vilket gor det hela till nagot att se fram emot. Alskvarda stammisar och keno, det kommer bli toppen!
Måste fråga, eftersom jag aldrig varit där, är de vanligt med vegetarianer där borta? kram på dig emma!
SvaraRaderaFraga pa du! =) jag ska svara i den man jag kan. Jag skulle saga nej, det ar inte vanligt, och synnerligen inte dar jag befinner mig nu. Ute pa landet... Kanske mer vanligt i staderna, men har ar jag ganska ensam!
SvaraRadera