Aldrig igen?

Jag minns en hemsk dag, bland alla hemska dagar da jag var arbetslos. Jag bodde fortfarande hemma i Simrishamn och hade antligen fatt jobb i Malmo. Jag skulle varva medlemmar till Roda Korset, eller dylikt. Jag hade lanat mina foraldrars bil, och jag hade kort in till Malmo, for att jobba fyra timmar. Jag minns mycket val hur jag stod dar i regnet, och kande panik. Folk tog enorma omvagar for att inte passera, hade hemska ursakter och undrade om jag inte hade vett att lata folk vara pa deras 30 minuter langa lunch (jag hade bara 15 min, 30 minuter ar val inget att klaga pa?). 4 minuter innan jag skulle avsluta min dag, varvade jag min forsta medlem. Efter 3 timmar och 56 minuter. Jag borde varit lycklig over detta men det enda jag kunde tanka var "aldrig igen" och jag sa upp mig direkt.

(Som en extra bonus fick jag for mig att shoppa lite innan jag akte hem, vilket i sin tur ledde till att jag glomde bilen. 400 kr i parkeringsboter.. Allting var en stor dag av forlust. Tanken var att jag skulle tjana pengar, men jag gick minus med nagra hundra istallet.)

Idag forsokte jag igen. Jag tankte att det kanske ar annorlunda. Sa vi drog pa oss ett glatt humor och gav oss ut i Sydney for att samla pengar till barn i nod. Det regnde. Det var hemskt. Det var varmt, det var svettigt. Folk virrade pa huvudet sa fort de sag oss. Sa vi gick till kontoret efter tva och en halv timme, stallde vaskorna och tackade for oss. Aldrig igen. Jag sager det annu en gang, aldrig igen.