Manniskor man traffar

Jag har aldrig mott sa manga underbara manniskor som jag har gjort under tiden i Australien. Idag gick jag in pa ett libanesiskt stalle for att soka jobb, och traffade annu en av dessa underbara. Han bad mig sitta ner, han bjod pa choklad och vi pratade en bra stund om allt mojligt. Han sa att han garna ville hjalpa mig, och att han skulle kolla med sina vanner som hade restauranger. Det ar sadan vanlighet som gor dagen, som far mig att le.

Eftermiddagen har rullat pa i godan ro. Jag har suttit pa trappan med Angus och druckit kaffe, diskuterat allt mellan himmel och jord, t.ex. priset pa bananer och jobbmojligheter. Louise har legat pa soffan och jobbat pa att bli frisk, i sallskap av King Arthur. Solen har tittat fram med jamna mellanrum, men mestadels har det varit moln. Jag hoppas pa battre vader imorgon, jag haller hoppet uppe.

Det har med vader ar fantastiskt. Dels fantastiskt for att det verkar vara upp och ner overallt. Var vi an ar, sa sager lokalbefolkningen att det inte brukar vara sahar kallt, sahar varmt, eller sahar regnigt i vanliga fall. Fantastiskt ocksa for att det paverkar manniskor sa mycket. Nar solen ar framme ar alla mycket lyckligare. Vi vill ha sol! NU! For vi vill ha lyckliga manniskor och vi vill vara lyckliga sjalva!