Mitt nya liv

Ja, tänka sig. De senaste veckorna har jag fått en ny position. Malaysierna kallar mig boss och Louise kallar mig contractor. För det är nämligen så att jag har på något sätt blivit utsedd till den som håller i trådarna när det gäller jobb. Det innebär att varje dag pratar jag med olika drivers och chefer för att se till att vi har jobb dagen därpå. Det ringer i telefonen när jag jobbar, äter, duschar och jag har numera ingen ledig tid. Men det är okej, ganska roligt så länge allt går som det ska. Ibland ringer folk som har fått mitt nummer från sin auntie, frågar om jag har folk och hur många. Jag skrattar mest. Tänk att det inte är helt omöjligt trots att man inte kan kinesiska, indonesiska eller annat värdefullt asiatiskt språk. (Ja, mamma du hade kanske rätt i att jag skulle fortsatt med kinesiskan).

Att ordna jobb är kanske omöjligt utan språkkunskaperna, men jag undrar ändå hur det skulle gå om jag faktiskt gick på date med den där killen som bjöd ut mig häromdagen? För det är en av de få orden han kan på engelska. Jag vet inte, kanske snabbkurs i cambodian? Det verkar förstås inte röra honom ett dugg i förälskelsens dimma att vi inte kan kommunicera ordentligt (hej, hur är läget, du är vacker osv), eftersom han ringt mig varje dag sen han fick mitt nummer. Jag tror kanske det skulle sluta i katastrof, men det gör mig ändå lite varm och go i mitt kalla hjärta när han ger mig världens hjärtligaste leende i äppelfarmen.