Veckan har bara sprungit och jag har inte varit helt narvarande for att vara arlig. Jag vet inte om det har varit ett medvetet val, eller om det bara har blivit sa. Dock var det nog nodvandigt, eftersom det har varit en vecka fylld med regn, kyla och hemlangtan.
Det har regnat varje dag, och att vara nerkyld flera timmar om dagen har sitt pris. Jag har blivit sjuk, med hosta, snor och nysningar. Men vi har hjalpts at att halla humoret uppe, och med varmande kramar har vi overlevt detta ocksa. For visst att jag ar lite val beroende av att kramas, men jag tror att Louise har behovt kramas lika mycket som jag.
I mandags blev vi bjudna till BBQ hos en arbetskollega. Mat (carrot for Emma, tunga och andra kottdelar for de andra), ol och gott sallskap gjorde var kvall till en valdigt fin kvall. Det visade sig ocksa att ol kan vara valdigt bra for att fa folk att hitta sina engelska-kunskaper (och vi pratar bara en ol), vilket gjorde bade mig och Louise valdigt glada.
I tisdags var en annan arbetskollega mycket bestamd med att vi skulle aka till Pizza Hut for att utnyttja deras tisdags-special, tva stora pizzor for $10. Sa, det gjorde vi. Inte for att jag tog del i erbjudandet, jag holl mig till min lilla favoritpizza. Varfor andra pa nagot som ar bra? Kanske ar det darfor vi har borjat fundera pa att stanna langre i Australien. For att allting ar sa bra just nu. Nar vi inte jobbar leker livet och vi mar battre an nagonsin, omgivna av underbara figurer. Stanna, dar vi har det bra, eller aka hem till saknade vanner och familj, det ar fragan. Vi aterkommer nar vi har kommit fram till ett beslut.
Onsdag och torsdag regnade det katter och hundar, och vi besokte tvatten bada dagarna. Dar sitter man, raknar ner minuterna medan man dricker varm choklad och skanker en tanke at detta geni som uppfann torktumlaren. For utan torktumlare hade vi fatt jobba utan byxor halva veckan.
Igar var det fredag, och det visade sig ocksa vara den sista dagen pa farmen. Det gjorde oss valdigt ledsna da alla arbetskollegor och chefen har varit toppen, men vad kan man gora? Ar applena slut, sa ar de. Vad som dock gjorde oss annu mer ledsna ar att farmen har salts, och alla trad ska huggas ner. Va? Vada? Tankte vi. Hur kan man bara hugga ner sa manga gamla trad som har statt dar i hur manga ar som helst? Sorglig stund, och jag tror att vi bada for en stund fick for oss att "vi maste radda traden, ska vi kopa farmen?!" vild fantasi, det ar bra. (Vi har sansat oss, jag lovar)
Kvallen spenderades i kon till biljettkassan pa bion. Inte hela kvallen, men det kandes som en evighet. For att vi skulle se en film, det var vi alla overens om. Men vilken film och vilken tid och vilket format, det var beslut som var otroligt svara. Inte for mig och Louise, vi ar inte svara eller komplicerade, men det fanns sju andra viljor och viljorna tog lang tid pa sig att ta form. Efter manga om och men, massa mat, kaffe och ol sa hamnade vi pa The Avengures, 3D. Jag somnade, av utmattning och sjukdom. Kanske for 30 sekunder, men mitt huvud hann landa pa Louises axel och hon fick sig ett gott skratt. "HUR KAN DU SOMNA?" Det ar en bra fraga, filmen var full av fart och jag tyckte den var bra. Men ibland ar man trott.
Idag vaknade jag till sol och jag kande hur lyckan och valmaendet spred sig i hela kroppen. Leende sprang jag runt, med Jimi Hendrix, och stadade, diskade och tvattade hela morgonen. Nu sitter vi och myser i vardagsrummet och lyssnar pa KENT och mar allmant bra. Ikvall ska vi ut med huskompisarna och det ser vi fram emot. Imorgon har vi stora planer, men det far forbli hemligt ett tag till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar