I morse packade vi ihop oss annu en gang, och annu en gang konstaterade vi att vi har alldeles for mycket packning. "Everything except the washing zink" som Wayne sa. Vi lamnade Warwick, och annu en gang koade vi vid vagarbetet och jag tankte "det dar hade varit ett bra foto". Da slar det mig. "VAR AR MIN KAMERA?" Jo visst, jag hade glomt den. Jag kande mig gratfardig, min bebis, mitt guld, mitt allt. Hur kunde jag glomma? Inte blev det battre av att vi inte har mottagning uppe i regnskogen, och darav fick vi vanda bilen, kora tills vi hade mottagning. Efter manga om och men, sa kom en van till Donna & Wayne med kameran, vilken angel.. Vilken otrolig angel. Jag vet inte vad jag annars gjort. Vi skulle ju hamta bilen i Brisbane kl elva, och det skulle vi aldrig lyckas med.
Vi kom fram hela, och vi fick var bil. Donna guidade oss ut pa ratt highway, blinkade av och vi vinkade hysteriskt. Sen konstaterade vi att nu ar vi helt sjalva, vilket bade var skrammade och roligt. Vi svangde av vid King's Cliff, och slangde oss i havet. Underbart, fullkomligt underbart. Sa vi gungade fram i vagorna ett tag, innan vi gick och kopte banana smoothie (favorit) och korde vidare. Vi stannade till vid en utsiktsplats, sa otroligt vackert. Varlden kan vara sa otroligt vacker!
Vi hade ingen karta med oss, sa vi chansade hejvilt och korde lite dar vi tyckte kandes ratt. Det blev till slut att vi hamnade helt fel. I en rondell, hade vi testat alla hall innan vi kom ratt. WOW!
Nu sitter vi alltsa i Byron Bay. Alldeles strax ska jag sticka in och kopa sushi, massvis med sushi, och sen ska vi leta efter ett stalle att sova. Planen ar att stalla bilen vid stranden, krypa ner i sovsacken och sova gott. Om man nu kan sova gott i en bil. Det tar vi reda pa i natt, jag lovar att beratta vad vi kommer fram till!
Kram till er dar hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar