Ingenstanset kallas Tatura (3500 invånare) ovh fem minuter från centrum bor vi, 410 Ferguson road. Vi lever husvagnslivet, alla svenskars dröm? "Man ska ha husvagn,... nana"
Så, det vi gör är att plocka päron. Vi plockar och plockar tills vi dör. Nära på, åtminstone. Vi ska inte överdriva, för så hemskt är det inte. Men när svetten rinner ner i ögonen och lådan aldrig tycks bli full, så är det lätt att känslan "hopplöshet" knackar på axeln. Jättelöjligt jättestora lådor... Men det blir bättre. Första dagen var jag nära på att svimma och Louise nära på att spy. Vi tyckte att ett par liter vatten var skulle räcka, men när man har druckit två liter och fortfarande inte är kissnödig då kan jag säga att något är fel. (Se, vad man lär sig!)
På vår tomt bor vi tolv personer, inkluderat mig och Louise. Vi har en husvagn, fyra man från Malaysia har en husvagn och i huset bor sex från Kina. Vi delar alla på en och samma toalett, där alla duschar, diskar och skiter. Det innebär långa väntetider. (Det innebär också att levnadsstandarden har sjunkit en grad eller två sen vi lämnade Sydney.)
Varje morgon blir vi hämtade av lillbossen Ekan (med sina 26 år, är han den enda i vår ålder). Ekan och the big boss Tim är båda från Turkiet och båda tar väldigt bra hand om oss. Ekan förser oss med öl, iskaffe och sport-drycker (som jag hatar, jag fick en chans häromdagen att berätta det, sa no more sport-dryck). Tim är en riktig gentleman och idag bestämdes det (jag tror det var för vår skull) att vi skulle åka till Melbourne. Vi jobbade i 30 minuter (plockade plommon, så mycket lättare) innan det började regna och på vägen hem pratade vi om vilken tråkig dag det skulle bli i husvagnen. En timme senare hoppade vi in i bilen igen för att åka till Melbourne "Emma! Are you happy now?" "Yes, you make me very happy!".
Alla runt oss är väldigt omtänksamma och trevliga. Vi erbjuds mat och öl hela tiden och även när vi frågar om annat tex telefonladdare så kommer vi tillbaka med öl iallafall. Jag ska förklara: Ekan köpte öl och vi stoppade i vår kyl, vi gick över för att fråga om det var malaysiernas men det slutade med att vi inte hade ett svar och två nya öl. Senare på kvällen gick Ekan till dem för att be om socker och kom tillbaka med öl.
Vi har det bra, vi svettas och sliter, kokar vatten (jovisst, vattnet är inte drickbart. Det måste kokas och läggas på kylning varje dag. En lång process som vi har arbetat fram) och lagar mat (vi måste ju använda våra kock-kunskaper vi skaffade oss genom Sil i Sydney.
Hoppas ni har det bra ute i världen, vi saknar er och tänker på er (tänk på oss, med varma tankar, för det är sådär löjligt kallt varje natt utan sovsäck. Jag lånade ut min till Erika och oturligt nog blev hennes packning stulen, så jag har ingen sovsäck. Vi delar på Louises och har ungefär tio lager kläder. För lager på lager är väl bra?)
Kram från ingenstans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar