Sista natten med ganget

4 timmars somn, heldag pa Blue Mountains, middag och drinkar med huset, vin pa trappan och sedan, sedan var jag ett vrak. Som en zombie slapade jag mig runt I huset, innan jag antligen landade I sangen. "Antligen" tankte jag och jag kande hur somnen kom krypandes.

Visserligen var jag trott langt innan, efter nagra timmars vandring I underbar natur kande min kropp for att ligga ner. Pa taget kom overtrottheten som en blixt och bade jag och Lollo skrattade for ingenting och drog alldeles for manga daliga skamt. Vi fortsatte att skratta, och skratta och skratta. Tills overtrottheten gick over till nagon sorts "jag-maste-latsas-vara-pigg-trotthet", och med de sista krafterna gick vi till en restaurang nagra meter fran hemmet for att ata middag med Maree och Wayne. Pizza, pasta, sallad, drinkar och vin. En liten avskeds-och-tack-for-den-har-tiden-middag! Vi hade det sa bra. Fortfarande trott men valdigt nojd och da orkar man lite till. "Vin pa trappan" lat som varldens basta ide och Angus kom for att ha en sista stoop-session. Men pang sa det. Dar kom all min trotthet, batterierna dog. Jag kande hur mina ogon trillade ihop och dar avslutade vi kvallen. Det fanns inte mer att ge.

All den friska luften fick mig att sova som en stock, men Louise hade full aktivitet hela natten. Hon pratade, tog tag I min hand och jag vaknade I chock, hon rorde sig vilt och sov pa min sida av sangen. Det ar en upplevelse att sova bredvid Louise Kamskog, det kan jag saga. Har du tur sa far du hora henne sjunga!