Don't you whatever me!

HEJ ALLA DAR UTE!
Sa, nu har jag verkligen varit slo pa att skriva, detta ordnar jag nu.
(Erika vi saknar dig, en puss&kram speciellt till dig)

Vi lamnade Brisbane i mandags, efter att ha brakat med en av hostel-personalen. "Don't you whatever me!" vrakte han ur sig nar jag slappt och valmenande sa "whatever, whatever" eftersom vi fatt 20 dollar tillsammans, istallet for 10 dollar vars tillbaka och Louise undrade om han inte hade sa vi kunde fa 10 vars. Ingen big deal, menade jag. Han tog valdigt illa upp, en riktigt liten bitch. Sa jag skrattade och gick. Och lika sa Louise. (Detta var valdigt ovantat, eftersom alla andra dar var valdigt vanliga och harliga) Tack for ett harligt skratt lilla bittra manniska!

Vi drack varsin latte, invantade bussen. Det var trist vader hela var vistelse, och nar vi val lamnade, sa borjade det regna. Annu en stad som sorjer att vi aker. Vi kommer tillbaka, det gor vi.

Vi akte alltsa till Warwick, en valdigt skumpig bussresa. Dar blev vi upphamtade av vara vardar och chefer, Tina och Matt. Bada mycket trevliga och omtanksamma. Nar jag berattade att jag inte ater kott, sa blev det som vanligt stor panik, alla (dvs alla som nagonsin ska bjuda pa mat) ar overdrivet oroliga alltid. Jag ater inte kott, men annars ar jag minst krasen i hela varlden, det ar alltsa inget problem. Jag forsoker fa dem att forsta, men det gar sakta.

Igar var det biljardtavling, bade jag och Louise forlorade stort. Dock fick Louise spela mot Matt, som ar valdigt duktig, har det visat sig, sa bra kampat tjejen!

Vi bor i varsitt rum, med enkelsang och enkelt moblemang. Jag var superlycklig nar jag blev forsedd med hur manga filtar jag ville, och sag fram emot att sova varmt och skont. Jag hade forst och framst bade en tjock troja, och leggings, en filt over hela mig, tva filtar vikta tva ganger, och en overst som tackte hela mig. Jag fros som en javla idiot och jag kunde nara pa inte somna. HERREGUD VAD KALLT! Louise daremot, hon hade en filt och varme-element! Vadan denna orattvisa varld? Som tur ar skiner solen varmt idag och jag njuter av att slippa skaka. Handerna ar dock som is fortfarande och kommer vara hela dagen formodligen.

Stallet vi jobbar och bor pa heter Royal Hotell, och det ligger i lilla byn Inglewood, med 900 invanare. Sa jag maste ratta mig fran foregaende inlagg dar jag pastod att det var 1000.

Vi har det bra, just nu lite rast. Bok och sol och varme, mums!