Idag har vi varit riktiga trädkramare. Bokstavligt, vi kramade träd. Det gav faktiskt en oväntad trygghetskänsla. Vad bra tänkte vi, att man lär sig i tidig ålder att krama ett träd om man går vilse i skogen. Att det kändes så bra för oss kan ju förstås ha och göra med att vi inte var vilse..
Vi vandrade runt berget, och det var en ordentlig vandring. Efter allt regn som föll igår och dagen innan var det ordentligt lerigt. Upp, upp för den långa kämpiga backen, och sen trappan. Vi fortsatte mot norra huvudet, östra huvudet och slutligen södra där vi träffade på en flock får. Det lockade att dra handen genom deras ull, men när vi närmade oss flydde fåren fältet. Det hade jag kanske också gjort om jag var ett får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar