Kaffeberoendet

Misären på morgonkvisten när man inser att kaffet är slut. Allting förberett, allting på rutin. Öppnar kaffeburken och bara, bara fullkomligt tappar hakan, vänder till skåpet för att ta en ny förpackning, och där visar sig bara den stora feta sanningen. Tomt! I ren panik "MAMMA är kaffet slut?" Jovisst..

Lyckan när man kommer hem, och kaffepaketen står på bordet. Det slår mig också hur bortskämd jag blivit sen jag flyttade hem. Jag gissar att det inte blir kaffe varje morgon i Australien. Kanske blir en avgiftning utan dess like? Hoppas Louise får lika mycket kaffeabstinens som jag, så kan vi lipa tillsammans! (Och så börjar man fundera på var kaffet kommer ifrån, vilka som skördar kaffebönorna och hur illa de har det. Och så vill man sluta dricka kaffe av ren medmänsklighet. Men det är så svårt att vara snäll mot alla i hela världen alltid.)