Druvor, rattor och stulna pengar

Manniskor, av alla typer. Tyvarr ar det svart att veta vem man ska lita pa. Speciellt svart ar det nar man heter Emma och tror att alla ar snalla sjalar med goda avsikter. De senaste dagarna har varit mycket kanslor och funderingar. Det ar bra, att man lar sig, men ibland blir man trott och utmattad.

De senaste dagarna har vi:
1. Lart oss att klippa vindruvor
2. Blivit innehavare av saxar for vindruveklippning
3. Insett att vi saknar vara gamla chefer
4. Jobbat i regn, blota skor och klader
5. Sovit battre an nagonsin
6. Blivit bestulna i vart eget hem

Jaha, sant ar livet. Efter tarar over pengar staller vi oss upp, forsoker lara oss vilka man kan lita pa, forsoker att kampa vidare. For arligt talat, det har varit lite val mycket motgangar. Det blir inte battre nar man ar omgiven av asiatiska manniskor som pa sin daliga engelska ger fel instruktioner, tittar pa oss och skrattar, sager at oss vad vi ska gora femton ganger som om vi inte har nagon hjarna, ser ner pa oss for att vi ar vita tjejer, sager att vi ar feta for att vi inte ar skinn och ben, och sa vidare och sa vidare.

Hosten har anlant. Det ar ungefar som svensk host, sa jag tar tillbaka allt jag sa i "varas" (australiensk var, svensk host) om att jag saknade hosten. For att sta i regn och blast och plocka vindruvor ar inte sa fett. Kan ni tanka er att vi, i all denna misar, faktiskt skrattar och har kul anda? Just nu sitter vi i ett garage och ser pa nar sex malaysier lagar mat (brutalt hackar en kyckling), dricker ol och lyssnar pa musik. En fin kvall efter en tuff regnig dag.

Fakta: I Australien gar rattorna pa telefonledningarna. Som en cirkusartist pa en lina.