Vi reser oss igen

Just nu pagar det sa mycket i var lilla varld, att det skulle ta en hel evighet att forsoka forklara for er. Men jag kan val saga i korta drag, att vi har forlorat vart jobb, skaffat ett nytt, varit superduperarga, skallt, ringt manga samtal, inte fatt lon i tid och suttit hemma alldeles for manga dagar utan jobb. En underbar vecka. Eller? Ska jag vara helt arlig har denna veckan varit fylld av angest, stress och hemsjuka. Aldrig forr har vi langtat hem sa mycket. Langtat hem till trygghet, manniskor man kan lita pa och varma kramar.

Igar kom lonen antligen, och vart sparande kan borja. Halelujah. Det kanns sa mycket battre nu, nar vi kan lamna gamla chefer bakom oss, och har blivit lovade jobb sju dagar i veckan. Vi hoppas pa battre tider och att turen vander. Lite for mycket problem och lite for mycket ilska i vara liv pa sistone har gjort oss utmattade och trotta, och sa vill vi inte ha det. Nya tider, ny engergi! Jag har hoppet kvar.

Annat nytt:
1. Louise kan oppna sina bananer sjalv ("KOLLA EMMA!" och visar hur hon sjalv hade oppnat en banan. Fram tills nu har jag varit hennes personliga banan-oppnare.)
2. En trakig dag pa jobbet forsokte jag ha skanska-lektioner for Louise, men ... Louise kommer aldrig kunna prata skanska sa jag avslutade lektionen innan jag hade borjat. "Roullebuoorrr"
3. Louise har insett hur dumt det var att lamna sin regnjacka i Sydney, och har nu inhandlat en ny. (nu nar vi ar fullt utrustade med regnklader kommer vi aldrig mer jobba i regn)
4. Pappa har infort sms-forbud. Tydligen ar jag valdigt bra pa att vacka honom varje natt, genom att skicka sms till min syster som sover som en sten.
5. Jag har blivit en ilsken manniska.

Lev val! Hej!